Till alla er som inte förstår, läs mer flum.
Jag står i skogen där höstlöven faller. Det blåser och jag tar in doften av löv och bark och jord. Marken tycks åka in mer mot jordens mitt just där jag står och just där jag är växer inte mycket träd. Solens strålar hittar mig här. Allting jag ser och känner är vackert och som med alla vackra ting känner jag en desperat oro över att förlora det. Men jag känner mig trygg, hemma. Löven faller i ultrarapid och blir bara ett sken av gult och orange som åker ner, men ändå kan jag se varje löv med deras egna former och linjer och färg falla långsamt.
Jag vet absolut ingenting. Vi kallar det här bruset och lugnet livet och vi tror att vi förstår bara genom att vi gett det ett namn. Annars försöker vi lista ut svaren. Vi försöker “leva rätt” och bli “bra människor” utan att veta att vi redan är bra och vi lever redan. Vår strävan efter att förstå hur livet fungerar kan ge stress. Det finns ingenting att förstå och jag antar att det är det jag äntligen förstår nu. Att förstå att det här hela (som verkar en utspela sig och en spelas ut av oss) är oförståeligt är paradoxalt nog det enda som gett mig frid. Man leker livet bättre, när man förstår att det är en lek.
Jag har bestämt mig för att totalt förlora mig själv i kärlek, människor, skönhet, glädje, konst, ålsushi och allt annat som får mig att må bra. Men det som får mig att må dåligt ska jag se ur ett hinduiskt perspektiv och förstå att allt detta är en välmaskerad (tycker de flesta) pjäs. På det här sättet har jag känt de senaste dagarna att det enda som känns verkligt är när det känns bra och allt annat känns på låtsas. Så när jag har börjat skratta har jag verkligen låtit mig själv skratta så att Filip kittlat mig tills skratten inte slutar och chai latte skvätt ner Andris tröja och när någon har varit ledsen har jag låtit mig själv bli ledsen så sitter man och kramas till båda mår bra. På det här sättet känns det som att glädje varar förevigt och sorg är bara en orsak att vara tillsammans så att man kommer tillbaks till glädjen. Puss på er.
eller?