Browsing Category

Memory

Memory, TV

Thoughts on TV, millions of viewers and tits

Läs originaltexten på svenska genom att klicka här!

It’s 3 am in Austin and I can’t sleep.

Despite the fact that I was on literally the world’s most viewed talent show a few weeks ago and have been pretty chill about it (The Brain China has 400-500 million viewers per season), I am a little nervous about my participation in Sweden’s Got Talent 2017 airing tonight. There’s more hype in my head because I’ve watched it since I was thirteen. A DECADE LATER, here I am. The hype is real.

During the shoot I had a lovely combo of menstrual cramps and a high-grade fever (which broke out into pneumonia, I found that out a week later when I had to cut the trip to Beijing short, seeing as I was half dead and all). Tried to cheer myself up by watching How to get away with murder in French but felt down about running out of French-dubbed episodes. All the male actors sound better (read: more attirant) in French.

In some weird act of torture my friends have been sending me the audition tapes of other people on the show with captions like “OMFG THEY’RE SO GOOD YANJAA CHECK IT OUT”. So that helps, thanks friends. All other acts dd amazing stuff that touches people’s hearts and it’s impossible for me to be perceived as being as nice as them, because I’m not. I’m not a “good / kind / innocent” immigrant or on any spectrum of the normative. I’m pretty vulgar, not PC and find it difficult to be serious and not cross the line of ethics/jokes. I’m a so-called “oskön” girl as “sköna” dudes would say in Swedish. That may well be but at least my dog ​​likes me. I think.

Hope they cut out the parts when I was slightly unpredictable and I hope my nipples don’t show too much. I usually don’t wear bras because I don’t like boob-prison and also because we should #freethenipple, but I’m kind of tired of the amount of angry messages and/or dick pics in my inboxes.

On the topic of being a bad immigrant with stubbornly visible femininity, I ordered The Good Immigrant by Reni Eddo-Lodge among others (I met her irl in Switzerland!) and Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions by Chimamanda Ngozi Adichie (I have not met her… yet). So I got that to look forward to, which is nice. After doing the morning news show on Sunday I’ve got the rest of the day to hopefully devour those epic books. Yay!

Memory, TV

Tankar kring Talang, TV, tittarsiffror och tuttar

For English, click this text

Klockan är tre, mitt i natten i Austin och jag kan inte sova.

Trots att jag var med i bokstavligen världens mest populära talangprogram för några veckor sen och varit ganska chill om det hela (The Brain i Kina, har mellan 400-500 miljoner tittare per säsong) är jag lite nervös inför att min medverkan i svenska Talang 2017 sänds ikväll.  Det blir mer hype i kroppen när det är något jag sett sen jag var tretton. Ett decennium har gått sen dess liksom.

Jag minns att jag hade en härlig kombo av mensvärk och feber (som visade sig ha varit början på en lunginflammation, fick jag reda på när jag åkte hem tidigt från Peking halvdöd). Försökte piggna till genom att kolla på How to get away with murder på franska och ängslades över att de franskdubbade avsnitten var nära på att ta slut och jag behövde se nästa säsong på engelska. Typ alla manliga roller låter bättre (!) på franska.

I någon form av tortyr under våren har mina kära vänner länkat andra auditions från Talang 2017 och ba “ASSO GUD HEN ÄR SÅÅÅÅ BRAAA YANJAA KOLLA NUU”. Joråsåattee det hjälper ju. Alla andra talanger gör saker som når folks hjärtan och det är inte möjligt att jag framställs som lika underbar som dem, för jag är ju inte det. Jag är liksom ingen “god och snäll” invandrare eller nära något spektrum av normativ och lättsmält. Jag är vulgär, inte PK och har svårt för att vara seriös, sitta/stå still och inte driva med folk hela tiden. Jag är ju en s.k. “oskön” tjej enligt alla “sköna snubbar”… Jaja, det får väl va. Min hund tycker om mig iaf. Tror jag.

Hoppas att de klipper bort delar där jag är random och hoppas att mina trasiga skor och bröstvårtor inte syns för mycket. Somliga tycker att det är trendigt med trasiga skor, kanske. Jag har ingen behå på mig för att jag inte pallar behå och för att vi borde #freethenipple, men orkar inte få arga meddelanden / dick pics längre.

Apropå att vara en dålig invandrare med envisa bröst beställde jag The Good Immigrant av Reni Eddo-Lodge med flera (träffade henne i Schweiz förra året woop woop!) och Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions av Chimamanda Ngozi Adichie (som jag inte träffat än…). Så på söndag, efter Nyhetsmorgon har jag hela dagen åt att ba mååååå och läsa. Yay!