Browsing Category

psychology

Reading books in Chinese
psychology

Dealing with doubt and moving on

Long story short: I’m going to make stuff. Because I don’t know how not to. And I’m posting said stuff, starting now.

Höguppläsning på svenska med mig!

Att blogga igen efter två års paus.

Jag brukade blogga nästan varenda dag från att jag var sexton och ett halvt tills jag fyllde tjugo. Alla som var nyfikna kunde läsa nästan allt, bara några få grejer var lite sådär fint hemliga för mina närmsta. Om kärlek, om vänner, om resor och vad jag tyckte om saker. Standard blog stuff liksom.

Sen orkade jag inte, för en väldig massa anledningar. Tråkiga anledningar, såna saker som alla andra också intalar sig själva, så att de inte skapar någonsin.

Utdrag ur Big Magic av Liz Gilbert

Såna här tankar har väl alla (som inte är psykopater) haft någon gång. Jag har ibland alla ovannämnda tankar samtidigt. Tills slut går det inte och så får vi bestämma oss för att skriva, rita, lägga upp bilder m.m. oavsett.

Oavsett om ens bästa vänner som kanske är professionella fotografer, författare och konstnärer skriker

NEEEJ

Oavsett om jag har en personlig pessimistisk Lilla My i mitt huvud som konstant viskar

NEEEJ

Det viktigaste är att skapa och veta att någonstans därute ser någon det, känner igen sig eller reagerar på något annat sätt, även om det “bara” skulle vara min fina mamma.

<3 som finaste Sandra skriver häri slutändan är det här en blogg om mig. Vad jag gör, känner och tycker. Jag är inget magasin. Och till det skulle jag vilja tillägga att jag vill kunna vara sårbar och ärlig. Jag vill kunna skriva på allt från svenska till kinesiska. Visa upp teckningar jag ritat och skriva om minnestekniker jag använder. Kanske till och med en och annan bild på vad jag äter.

Här kommer en tanke som jag haft i ett år nu, som har hindrat mig från att skapa. Jag tänker nämna den nu och sen förhoppningsvis aldrig mer igen. Och den lyder:

Jag kanske inte är bra på någonting alls och det kanske kommer vara så för evigt. (På sistone har jag lagt till…) Och det är okej.

Men så får jag påminna mig själv om att jag är 22. Har inte levt tillräckligt länge för att vara speciellt bra på någonting än. Vem vet? Kanske lever jag i 88 år till och är fortfarande inte bra på någonting. Det är ändå okej, så länge jag skapar.

“Now that you don’t have to be perfect, you can be good.” – John Steinbeck

Jag är inte bra på att vara “good”, jag är inte bra på att vara “bra”. Så jag föredrar detta citat:

“I’m so tired of being good, and now all I want is to be free.”

Fri att skapa vad jag vill.

Jag vet att mitt 88-åriga jag skulle föredra att jag lägger upp, att jag är ärlig och skapar grejer oavsett folks åsikter (om jag har rätt att skapa, har folk rätt att ha åsikter).

Jag kanske är den första kvinnan i min familj på flera generationer som verkligen fått sin röst hörd, vilken fantastisk frihet är inte det liksom? Det är ju ändå ganska coolt.

Så nu skapar vi. Puss!

Grandma and I, we just create and figure things out as we go.

psychology, vardagsglädje

Transit in London Vibe

So Ms World Record Holder in Memory over here was memorizing a pack of speed cards on the flight from Budapest to London, right?


I forgot the decks of cards and the timer on the flight.

Talked to staff and we arranged for me to pick it up at the airport on my way back to Europe next week.

I talked to some of my oldest and boldest friends about real friendship and they advised me to just relax and know that I have a heart of gold and the only time I hurt people is when I get carried away with jokes, life, crushes and am not paying enough attention.

There were 2 options for universal chargers at the store and I bought the wrong one.

But a nice guy sitting next to me, also on the airport floor charging his laptop, lent me his charger.


I’ve noticed there is a weird feeling of safety when I hear Swedish nowadays, it’s weird how I used to dislike it because it would remind me that I had to go back and now it’s like a nice reminder that I have some place to go back to…

Lastly, the reason I forgot my speed cards was because I suddenly realized I could do some of the exercises from Art of Learning and Emotional Intelligence for my emotional downs instead of just for competitions and skills. While you might have a gut instinct to (in my case) cry out of panic/stress/grief/[insert-negative-emotion-here], you can work that away. It doesn’t have to be a part of your persona. The emotional highs work for you, but the emotional downs don’t – so it’s better to learn to zen it out when the lows come.

Hädanefter
Hädanefter… ska jag va’ bra.

Dreams, monthly, psychology

Nedskrivna drömmar…

Huvudbilden från Juli 2010, Stockholm.

Håll i hatten nu.

“Jag sitter på ett café i Italien och pratar med en av mina nya bästa vänner.”

Milano, Italien – April 2011.

Jag och hjärtanes Agnes, Andris och (Shadman) begav oss på en oförglömlig resa. Och jag kom inte ens på att jag hade skrivit något om att vara med vänner i Italien förrän nu. Och jag började gråta. Lite för att jag är mesig men mycket för att vi inte ens tänker på hur awesome våra liv är förrän vi kollar tillbaka på allt fantastiskt.

Bonusdel: Jag var med TRE nära vänner. Och inte en 😀

“Jag sitter i båset och tittar på El Clásico”

Barcelona, Spanien – November 2010.

Jag åkte till Barcelona hela tre gånger. Jag träffade fantastiska människor. Jag kollade på match fyra gånger (en basketmatch med Kobe Bryant!).

Bonusdel: Jag kan nu säga att jag bröt mig in i det mest legendariska stadiumet som finns. Jag har också upplevt en legendarisk match och pratat med legenden Johan Cruyff i timmar. Drömmarna överträffas på sätt jag inte kan föreställa mig.

Följande är ett utdrag ur min hemliga bok* skrivet i Stockholm Juni 2010. Den sommaren var jag otroligt ledsen och köpte ett tiotal självhjälpsböcker. En av de viktigaste teknikerna som skrevs om var att jag skulle sätta otroligt stora mål. När man möter motgång så hoppar man av lättare om målet inte är så viktigt.

Ex)

  1. Du samlar pengar för att semestra en vecka på Gotland.
  2. Du samlar pengar för att semestra två veckor i Karibien.

Troligen är det mer pengar det handlar om för nummer två, men när du kanske har jättemycket på jobbet och verkligen vill sluta så är det troligare att du stannar om ditt mål är större.

Det andra som jag tycker är viktigt är att man måste sätta delmål och göra aktiviteter som liknar slutmålet. När höstterminen kom ändrade jag mig. Utan att tänka på det började jag fika mer, festa mer och socialisera mig mer helt enkelt! När jag fick chansen att åka till Spanien bestämde jag mig för att jag var helt enkelt TVUNGEN att gå på en Barcelona-match ifall jag skulle på El Clásico sen… Jag fick en otrolig kick av att klara det och jag fick verkligen känslan av att vara ett riktigt Barcelona-fan som var barcelones.

Var förberedd på bonusdelarna. Förväntningar överträffas och saker man inte ens kan drömma upp händer!

Puss.

psychology, Scenery, YanjaaFilms

Tisdagen den 27 September

På savannen igår

Jag har fått MVG eller alla rätt på alla prov på SSN. Rösten inifrån som talar måste jag lyssna på med mer verbetum än alla utomstående röster och åsikter. “Sluta på Norra, sluta på Norra, gå hellre inte ut gymnasiet än att fortsätt gå Norra”… – inre rösten som talar. “Kenya kenya kenya”. “Du tycker om honom… var med honom!” Ingen poäng i att ifrågasätta VARFÖR jag vill det jag vill.

Jag fattar ändå inte.

På SSN har jag toppomdömen och mår bra i alla ämnen förutom engelskan (som jag vill tenta av). I Kenya mår min kropp bra – min hy, mage och kondition har börjat fungera fantastiskt igen. Med dig mår jag jättebra och känner att den lilla delen av min inneboende potential som jag verkligen vill utstråla skulle kunna förverkligas! Med Barcelona har jag aldrig känt mig åtråvärdare, mer exotisk och zenliknande lugn. Med Adobe CS5.5. och min underbara Mark II känner jag att jag har hela mitt liv att realisera mina drömmar om videokoncept och bilder.

Jag flyger som Robot Unicorn på molnen och lyckas fånga varenda bonusstjärna på vägen till självförverkligande.

This has got to be a good life.

Inte för att låta som en bragzors haxors tjej – men det känns som en spännande tid att vara mig. Jag känner det på mig. Som precis innan man spränger ljudbarriären med sitt ultraplan. Något gror under jorden och det kommer snart upp… Jag känner det i mina fingrar, jag känner det i mina tår. Jag har anat det ett tag nu men nu börjar fjärilarna i magen kicka in rejält när jag verkligen tänker på det. Något stort kommer i år, något paradigmskiftande. Jag tror inte jag kommer märka det när det håller på men när det väl har hänt kommer jag ba “holy shit”.

I feel it in my toes. Love is all around me.

Puss! Måste sluta skriva innan det blir en novell av hippiekänslor.