In Barcelona, Cataluña, Spain.

Växlar pengar, får en krona tillbaka, lägger den i väskans innerfack bredvid passet. Kommer till andra hotellet i Barcelona. Shakiras ”Gitana” är på i bakgrunden – resans theme-song. Gott tecken. Receptionkillen = snygg. Godare tecken. Vi utbyter artiga Hola:n och jag rotar efter passet. Ut flyger en krona – han fångar den, tittar på det, och frågar leendes ”De donde eres?” ”Suecia”. ”D prtr d svnsk llrhr?”. Jag stirrar på honom efterblivet.

“Då pratar du svenska, eller hur?”, sagt med en übercharmig dialekt som man inte kan låta bli att försöka sig på. Även om man (jag) inte borde.

Allt var för bisarrt och – förlåt för uttrycket men – auran av händelsen kändes så finurlig att jag inte kan tänka mig att det var en slump. Nog med esoterika. Gute Nacht mein Kampf mit der spanischen Sprache!