Look what a pretty clickbaity title I made! *squee*

The beauty of this blog… is that it is oh so quiet. Unlike other places I post on the internet.

On social networks it’s so easy for anyone to have an opinion on just about anything you say, do or share. My growing questioning of social networks as a psychological burden is not lessened by the onslaught of former tech developers calling for a change in the algorithms that have us so hooked to scrolling and surfing.

Social networks are not the best for concentration, memory capacity or mental health. I’ve heard Nicholas Carr writes about it at length in his book “The Shallows”. I’ve not yet read it, perhaps due to my attention span getting shorter. (On a “bad” day I’ll still read research to cheer myself up).

Here’s a collection of bookmarks I’ve been meaning to get to. Does anyone bookmark anymore? I feel like most use Pinterest instead of bookmarks. Anyway, this is the most procrastinating thing you can do, to save bookmarks and (pretending?) intending to get to them eventually.

How do you learn a language? by Richard Simcott (who co-organizes the Polyglot Conference!). I have been asked this question so many times I’ve lost track and I always intend to answer with this post. Only problem is, it’s in English and most people who ask me how to learn a language are usually wondering how to learn English. Bit of a catch 22 there, innit?

Sense8. A netflix original show that I both love and hate. Reasons I don’t like it can be summed up here and here. Main reason I dislike it is that it’s progressive and antiracist to the point of becoming regressive and racist, something I also intend to write about… And I love it because, the show is in the end about love and connection.

An intro into memory. I wrote a book this past summer, introducing people to memory techniques, unforgettable and fascinating stories about memory. This page helped a lot in leading me into more research.

5 Neuroscience books. I want to get my ph.D. and do neuroscience afterward, like so many of my friends seem to be doing. We’ll see how the academia side of life goes though.

Press kits. Journalists and other media people ask for pictures and facts and since I’m only one person it gets hard to keep up. This is why making a bomb af press kit would be great, but I still haven’t gotten around to that. This is what I’ve made so far. But I should probably look into the tips here and here.

Gifted. Chris Evans is a single man raising a child prodigy and the movie plays with the very real issue of our inability to understand what the better ways to raise “brilliant” children are. I watched this movie on a plane and something about flying makes movies better, so that might’ve affected my love for it. It was smarter than Will Hunting and had a more realistic depiction of what life is like for a child “genius” than most depictions in culture. Before I got on the flight, I had just read this thought on existential depression in gifted children, so it felt like an obvious choice when I saw it was available to watch on the flight.

September song arrangement. In one of the most satisfying season finales and shows of all time, Big Little Lies featured this song in its last episode. I want to make something similar soon using this song and also get a piano. Playing the piano makes me happy, it’s weird how adulthood sometimes has you forget that you’re a person with hopes and dreams and hobbies, not just some productivity bunny who does endless chores and tasks for capitalist purposes.

Under dagarna tränar jag sinnet, kroppen, mediterar, läser, ritar och spelar spel. Väldigt lugn vardag, förutom de längre passen med minnesträning.


Tog en långpromenad och pratade med Irina på telefon. Vi pratar om allt från Big Magic till barndomsminnen. Det känns alltid som att det finns magi och energier i världen när vi pratar, vilket känns så vackert kontrasterande mot min vardag som präglas av studier och statistik. Insåg under promenaden att styrkan i vår vänskap ligger i hur sårbara vi vågar vara med varandra. Dessutom fann jag små tecken på vägen.

Hittade ett gulligt minibibliotek i skogen. Grannarna har fina skyltar i trädgården, ett år sen valet nu… Och en fin guerillafeministisk prydnad som jag tänker mig att bilisterna ser när de kör förbi <3


Monday Mongolian, Dienstag Deutsch, 本周中期中文, Alhamisi Kiswahili, Français Friday, 土曜日 – 日本語, Sunday Spanish

Gjorde kylskåpsmagneter med minnesregler för att organisera och hålla koll på alla språk jag vill bli bättre på just nu. Jag är inte världsbäst på att skulptera än… Medan jag tränade lite lätt på gymmet försökte jag kolla på Mea Culpa på Netflix trots att tisdagar är den dagen jag ska fila mer på tyska än spanska. Slutade med att jag inte orkade kolla efter att hon kört fem trista och rasistiska skämt om asiater på 10 minuter.


Började kolla om Bojack Horseman säsong fyra pga finns så många detaljer och diskreta skämt en missar första gången. Dessutom slutar säsongen väldigt fint, trots mörker under säsongens gång. Första gången det hänt, som att skaparna förstod att vi inte kan ha ännu en dyster säsong under det dystra 2017.

Austin. Gråmulet. Kallt. Lördag, så byggarbetet pågår åtminstone inte.  Jag vaknar upp och känner ändå omedelbar panik.

Jag har inte städat.

Jag har ofixade fransar.

Jag har inte färgat mitt hår.

Jag har inte ens skaffat en ny revisor.

Jag har tusentals olästa meddelanden.

Jag har inte skrivit under på ett jobbavtal.

Jag har inte skickat kvitton till producenterna.

Jag har inte extra-korrläst boken jag ska ge ut snart.

Jag har fått hundratals nya vänförfrågningar sen kvällen innan.

Jag har inte skrivit under för det nya programmet som kommer ut i Kina.

Jag har inte hunnit åka till Stockholm under hösten för att starta mitt aktiebolag.

Jag har inte… Jag har inte… Jag har inte…

Jag går mot garderoben. Tar på mig klänningen. Ramlar. Svimmar i en millisekund. Utbrister bestämt att jag inte svimmade trots att allt blev svart och jag vaknar på golvet.

“Jag räcker inte till” är den bakomliggande tanken. Inte tillräckligt snygg, smart, lång, kort, gammal, ung. Alla adjektiv en kan vara är jag inte tillräckligt av. Det har vi pratat om innanVarför har jag inte kommit över det? Minnesångest. Språkångest på flera språk.  Kulturell ångest i alla kulturer jag befinner mig i. Hjärtklappning.

Probably the weirdest competition I’ve ever attended from an emotional standpoint

Saturday morning, competition day one I wake up on time (rare). I know I’ve been training every discipline in smarter, better ways – almost exclusively on paper. I’ve improved so much since the Asian Open some weeks ago. (There, a typhoon delayed the competition, I was overworked, I had little training, even less sleep, ate nothing but candy, improvised 552 of my 1352 images for cards and reused loci twice.)

Two mock championships indicate I should improve my ranking by a lot (which is important if only because the better ranked get to choose their seats first for the World’s and sitting at a strategic place is important for focus). With a bit of luck, I can break the world record in three out of ten disciplines. I’ve slept well, I didn’t go out for drinks the night before… I have my timer, marked cards, transparency sheets and stationary… I’ve never been so prepared for any competition.

I even had two plates of food for dinner, with three awesome people and four desserts!

And still I wake up with a thought in my head that echoes like the sound of a gong:

“I don’t want to compete”.

Awfully ironic since the only thing I want to do when I’m not competing is to compete.

Day 1 – Opening ceremony and the competition begins

At registration

Läs originaltexten på svenska genom att klicka här!

It’s 3 am in Austin and I can’t sleep.

Despite the fact that I was on literally the world’s most viewed talent show a few weeks ago and have been pretty chill about it (The Brain China has 400-500 million viewers per season), I am a little nervous about my participation in Sweden’s Got Talent 2017 airing tonight. There’s more hype in my head because I’ve watched it since I was thirteen. A DECADE LATER, here I am. The hype is real.

During the shoot I had a lovely combo of menstrual cramps and a high-grade fever (which broke out into pneumonia, I found that out a week later when I had to cut the trip to Beijing short, seeing as I was half dead and all). Tried to cheer myself up by watching How to get away with murder in French but felt down about running out of French-dubbed episodes. All the male actors sound better (read: more attirant) in French.

In some weird act of torture my friends have been sending me the audition tapes of other people on the show with captions like “OMFG THEY’RE SO GOOD YANJAA CHECK IT OUT”. So that helps, thanks friends. All other acts dd amazing stuff that touches people’s hearts and it’s impossible for me to be perceived as being as nice as them, because I’m not. I’m not a “good / kind / innocent” immigrant or on any spectrum of the normative. I’m pretty vulgar, not PC and find it difficult to be serious and not cross the line of ethics/jokes. I’m a so-called “oskön” girl as “sköna” dudes would say in Swedish. That may well be but at least my dog ​​likes me. I think.

Hope they cut out the parts when I was slightly unpredictable and I hope my nipples don’t show too much. I usually don’t wear bras because I don’t like boob-prison and also because we should #freethenipple, but I’m kind of tired of the amount of angry messages and/or dick pics in my inboxes.

On the topic of being a bad immigrant with stubbornly visible femininity, I ordered The Good Immigrant by Reni Eddo-Lodge among others (I met her irl in Switzerland!) and Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions by Chimamanda Ngozi Adichie (I have not met her… yet). So I got that to look forward to, which is nice. After doing the morning news show on Sunday I’ve got the rest of the day to hopefully devour those epic books. Yay!

For English, click this text

Klockan är tre, mitt i natten i Austin och jag kan inte sova.

Trots att jag var med i bokstavligen världens mest populära talangprogram för några veckor sen och varit ganska chill om det hela (The Brain i Kina, har mellan 400-500 miljoner tittare per säsong) är jag lite nervös inför att min medverkan i svenska Talang 2017 sänds ikväll.  Det blir mer hype i kroppen när det är något jag sett sen jag var tretton. Ett decennium har gått sen dess liksom.

Jag minns att jag hade en härlig kombo av mensvärk och feber (som visade sig ha varit början på en lunginflammation, fick jag reda på när jag åkte hem tidigt från Peking halvdöd). Försökte piggna till genom att kolla på How to get away with murder på franska och ängslades över att de franskdubbade avsnitten var nära på att ta slut och jag behövde se nästa säsong på engelska. Typ alla manliga roller låter bättre (!) på franska.

I någon form av tortyr under våren har mina kära vänner länkat andra auditions från Talang 2017 och ba “ASSO GUD HEN ÄR SÅÅÅÅ BRAAA YANJAA KOLLA NUU”. Joråsåattee det hjälper ju. Alla andra talanger gör saker som når folks hjärtan och det är inte möjligt att jag framställs som lika underbar som dem, för jag är ju inte det. Jag är liksom ingen “god och snäll” invandrare eller nära något spektrum av normativ och lättsmält. Jag är vulgär, inte PK och har svårt för att vara seriös, sitta/stå still och inte driva med folk hela tiden. Jag är ju en s.k. “oskön” tjej enligt alla “sköna snubbar”… Jaja, det får väl va. Min hund tycker om mig iaf. Tror jag.

Hoppas att de klipper bort delar där jag är random och hoppas att mina trasiga skor och bröstvårtor inte syns för mycket. Somliga tycker att det är trendigt med trasiga skor, kanske. Jag har ingen behå på mig för att jag inte pallar behå och för att vi borde #freethenipple, men orkar inte få arga meddelanden / dick pics längre.

Apropå att vara en dålig invandrare med envisa bröst beställde jag The Good Immigrant av Reni Eddo-Lodge med flera (träffade henne i Schweiz förra året woop woop!) och Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions av Chimamanda Ngozi Adichie (som jag inte träffat än…). Så på söndag, efter Nyhetsmorgon har jag hela dagen åt att ba mååååå och läsa. Yay!

Last week I started getting more curious about VR and went to try it out in Austin. AWESOME!!!

I also uploaded a new clip about all the kinds of Swedish food that I miss

For the weekend I flew to Baltimore for the first time, to attend a very fancypants wedding.

The children that the bride teaches had some good marriage advice…

Met some awesome people there, danced a little and then flew to Tennesse! I’m going to be spending Christmas, my birthday and New Years here. I’ve mostly been hanging out with my siblings, but also working on some projects and entering competitions (non-memory related 🙂 ). Maybe I’m going to learn how to code? We’ll see 😉


Alltså till och med förra veckans planer var för mycket, så denna vecka ska jag planera så sjukt lite som möjligt.

Generellt fila mer på uppsatsen✏️

– pussas och kramas jättemycket
Tisdag – gymnastik hemma
Onsdag – lägga upp ett klipp på YouTube!
Torsdag – Packa lilla väskan
Fredag – ✈️flyga till Baltimore
Lördag – bjuden på bröllop?
Söndag – ✈️flyga till Tennessee och pussas och kramas med familjen!

Har varit vegetarian på gränsen till vegan nästan hela förra veckan, det känns boss.

La upp ett inlägg om en av mina favoritböcker någonsin, som fick mig att hoppa in i minnesvärlden!

Festade, spelade pingis och dansade under månljuset vid floden. Sen drog vi till ett ställe som hade kanin- och kängurukött på menyn och jag mådde illa och ville matstrejka.

Gick på konstutställning?och julmarknad som hade massa gulliga grejer! Köpte några fina småsaker som jag kan visa sen 🙂

Det största som hände i veckan var att skapa debatt genom mitt YouTubeklipp som blev mer omdiskuterat på Facebook 😉

Oväntat jobb hände på lördagkväll och kunde inte prata med Eliza om vår bok 🙁

Samlade bilder på min nya Pinterestboard med saker som jag är nyfiken på i världen som jag inte testat fullt ut. Jag har ju ett eller två större livsmål kvar, men det är svårt att nå dit om jag inte vet vilka de närmsta stegen är… Vill vara mer aktiv (hellre än reaktiv) i hur jag lever. Konkreta bilder hjälper oftast fokuset 😉 ❤️

När jag samlade bilder var det förvånansvärt mycket sporter och fysiska aktiviteter⛸⛵, så i lördags satte jag igång på morgonen med träning i en timme och jag mådde så himla bra hela dagen. Vaknade dock imorse med sjuk träningsvärk och har rört mig som en zombie hela dagen.

Var rädda att vi skulle störa vår advokat så vi ringde inte i förväg och bokade tid idag, slutade på något sätt med att vi avlöste ett alarm så vi störde henne ändå…

Försökte färga utväxten lila men så blev hela håret violett istället och det ser superfint ut ändå 😀 ❤️ ?

Sammanfattningsvis en vecka med mycket jobb och många saker som gick snett men som var väldigt mysig ändå 🙂 Hoppas vi alla får en fin vecka, puss! ??