Author

yanjaa

Browsing

Update March 26th 2018 – I made a more explanatory vlog about this book today!

So this book “Moonwalking with Einstein” by Joshua Foer is probably one of the most popular pop-sci books in all of time… It changed my life and many others on top of just being an outstanding book. You can buy it here or find it in most libraries. Here are my unedited thoughts, highlights and commentary about the book.

Well-written and funny introduction to the world of memory and competing in it. This book is what started a lot of younger people competing (including me). For an in-depth review, read my buddy Billy Gates’ post about it.

“Anyone could do it really” – Ben Pridmore says this, but does he know just how right he is?

“normal is not necessarily natural”

Remember to say this, especially when someone is justifying some shitty behavior.

If you spent that much time, you’d do very well. If you wanted to enter the world championship, you’d need to spend three to four hours a day for the final six months leading up to the championship. It gets heavy.”

Some people do put in that effort, others not, depends on your skill, style, goals and life outside of competition.

In a sense, the elaborate system of externalized memory we’ve created is a way of fending off mortality. It allows ideas to be efficiently passed across time and space, and for one idea to build on another to a degree not possible when a thought has to be passed from brain to brain in order to be sustained.

Well that’s very meta.

«  It occurred to me that this was a kind of manufactured synesthesia. »

Best way of putting it.

The secret to success in the names-and-faces event—and to remembering people’s names in the real world—is simply to turn Bakers into bakers—or Foers into fours. Or Reagans into ray guns. It’s a simple trick, but highly effective.

Hmm. No. For some people perhaps but for Katie Kermode, Jan-Hendrik Büscher and I – all three of us very naturally good at names & faces – don’t use this technique so much. Sometimes it works, other times it can be catastrophic and time-consuming. It seems our memorizing style is much harder to describe in words, but that we all have a sense of “just memorizing it”. This next quote might have something to do with it.

Experts see the world differently. They notice things that nonexperts don’t see. They home in on the information that matters most, and have an almost automatic sense of what to do with it. And most important, experts process the enormous amounts of information flowing through their senses in more sophisticated ways. They can overcome one of the brain’s most fundamental constraints: the magical number seven.

Förra veckan blev det för mycket. Jag hade hanterat det om jag inte hade fått mens samtidigt som det blev grått och dystert i Austin och jag fick vad som kändes som tusen nya saker på min “måste”-lista, men det kommer gå, det gör det alltid! Varm choklad med marshmallows hjälper 😀

Så denna vecka ska jag ta det lugnare. Jag vill läsa ut “Why We Do What We Do” (för att jag älskar den men också så att jag kan köpa en ny bok), skriva på uppsatsen och skicka in till handledaren, ringa revisorn, minnesträna, svara meddelanden på sociala medier och mail. Allt annat får vara en bonus!

Måndag – få en miljard vaccinationer i armarna – klart!, lägga upp #jagärlucia – klart!, lägga upp veckoplaner på bloggen – klart!
Tisdag – Färga mer lavender nära utväxten
Onsdag – lägga upp ett klipp på YööTööb
Torsdag – Maila Faviana Vangelius (SVRVIVE Studios)
och Josefin Michanek (psykolog hos Rädda Barnen)
Fredag – Träffa advokat
Lördag – Vara ute i naturen med hunden oavsett väder
Söndag – städa hemma och ta ett bubbelbad

Förra veckan la jag upp en tacksamhetslista med första delen av veckan och hela november. Pratade med Eliza och Johanna om vardagsrasismen och vardagssexismen och hur vi ska hantera det. Systerskapet är så fint starkt och modigt empatiskt. På fredagen ringde Janet som driver produktionsbolaget Sierra Tango och berättade om vilka platser på jorden vi ska filma 2017 och att en stor del av filmens budget läggs på att filma mig eftersom att en av de största investerarna såg att jag skulle vara med 🙂

 Chris överraskade mig med ett besök till skridskohall på taket till Whole Foods. Först trodde jag att överraskningen var att vi skulle till Whole Foods och shoppa 100% ekologiskt (vilket vi ändå gör så jag förstod inte överraskningen) men sen åkte vi upp till taket och där fanns en liten skridskorink…! Jag var så lycklig. Jag kunde inte sluta le. De spelade musik från 70-talet och juliga låtar och när Let It Go börjar spelas tar alla tjejer i olika åldrar varandra i hand och sjunger ashögt “LET IT GOOOO CAN’T HOLD ME BACK ANYMORE! Systerskapet är äkta <3<3<3

Sen gick vi och kollade på böcker och jag ville ha typ varenda bok, men måste läsa ut böckerna jag har innan jag får köpa fler böcker. Jag köper nästan ingenting, till och med saker jag behöver kan jag undvika att handla för att jag inte känner för det (typ som att jag inte hade en mobil i över ett år ett tag…). Men med böcker blir jag nästan en hoarder om jag inte har regler…

No one belongs here more than you <3 världens bästa mening?

Under helgen fixades fransar och håret blev mer chockrosa! Jag cyklade i regnet (superhärligt!) till teatern för att se improvisationskomedi och nu har Crickets blivit min andra favvogrupp efter The Escorts, på cykelturen hem fick jag idéer för vad jag tror kommer vara en del av resten av mitt liv… Hoppas!

Den första kom jag hem till mamma, lillebror och moster i Stockholm. Tog ett tidigare flyg hem från Kina och fick veta att jag har lunginflammation, allt kändes dock redan bättre tack vare att jag fick spendera lite tid med dem ❤️ ? ?

Sen följde några dagar av att vila i sängen, käka penicillin, mandariner, dricka te och streckkolla Jessica Jones och Luke Cage på Netflix. Så himla bra serier att ha när en är sängliggandes.

me neither

Den sjätte fann jag någon slags tillfällig magisk styrka från vänner och familj och lyckades ta mig igenom snön ända vägen till universitetet för att skriva dugga (fick nio rätt av tio på den, tack vare minnestekniker!) och min moster gav mig finchoklad som grattis för att jag hade orkat. Mamma hjälpte mig packa inför resan till Austin, höll om mig och sa att allting skulle ordna sig.

Den sjunde efter trettiofemtimmars resande från Stockholm till Oslo till New York kom jag äntligen hem och började gråta av lycka och Remy kunde inte sluta vifta på svansen.

Sen följde några dagar av att jag blev omhändertagen, fortsatte gå ner i vikt pga ingen mat och sen tre heldagar av att filma inför tv-program i Kina. Sov hela tiden i bilen och mellan tagningarna, var ändå så extremt tacksam för möjligheten och produktionsteamet som hade flugit lika länge som mig hit, att jag verkligen gav så mycket jag kunde trots att kroppen mest ville vila och inte rida hästar/skateboards och se “smart” och “cool” ut i femtonhundra vinklar.

Den sjuttonde lagade jag mat och städade hemma (och bloggade!), tyckte det var fint för att jag tycker om att göra saker för andra hellre än att säga fina saker eller ge gåvor.

Den tjugoförsta pratade jag och Chris väldigt länge och djupgående om barnens rättigheter under en middag och det kändes tryggt att veta att vi båda kommer göra något åt saken och inte bara prata, när vi pratar om förändring och möjliga lösningar till strukturella problem.

Den tjugoandra spelade vi in jazzversioner av några låtar och jag kollade på Spirited Away, två känslor som gör att själen känns evig.

Den tjugotredje var vi på IKEA och handlade svensk mat (!) och en jättestor vit-svart-skrivtavla. När vi kom hem började jag illustrera digitala porträtt OCH hittade en kinesisk vloggare (Papi Jiang) som jag älskar! Lagom fantastisk dag.

Den tjugofjärde firade vi Friendsgiving hos kompisar och kollade på Youtubeklipp alldeles för länge, kändes mest skönt för att jag kunde erkänna för mig själv att jag fann väldigt lite njutning i det och att jag kände mig väldigt kluven till hela helgdagen och att äta kött i allmänhet.

Den tjugofemte kollade vi på improvisationskomedi på kvällen där min gamla lärare uppträdde och hennes grupp The Escorts var helt klart bäst, som alltid, mycket tack vare att hon är så himla himla bra.

Den tjugosjätte pratade jag och Eliza i flera timmar på telefon om språkinlärning och det var fint.

Den tjugosjunde tog jag ett dopp i poolen, åkte cykel en bit uppför gatan tills jag hittade en cykelaffär och köpte en fin hjälm (trafiksäkerhet är så viktigt för mig att jag sätter på mig säkerhetsbälte på fyran när det finns ett). Cyklade hela vägen till ett mysigt fik och jobbade flitigt till fem.

Den tjugoåttonde hade Chris och jag slut på jobbkrutet, så vi tog en långpromenad med hunden tills vi kom fram till att vi bara behövde strukturera lite bättre.

Den tjugonionde skrev vi upp ett stort mål och ett obskyrt litet mål var och det känns som att det kan vara början på något fint…

Den trettionde november hade vi världens mysigaste dag med hemligt planerat mys, hemlig middag och så såg vi Fantastic Beasts och jag grät för alla världens magiska grejer hela dagen för att jag kände mig så glad att det kändes dumt. Sammanfattningsvis, världens finaste november trots allt det svåra ???

I allmänhet måste jag skriva mycket mycket mer på min uppsats i konsthistoria… nästa vecka är det halvtidsinlämning och som uppsatsen ser ut nu är den närmare en femtedelstidsinlämning? Panik. Skjuter inte upp saker till sista sekund längre i det mesta och är sjukt förberedd, men med studierna gör jag fortfarande det. Varför??? Sen vill ju jag ha en masters, ph.D. och vara forskare foh real och det blir väl lite väl stressigt om jag kommer till labbet och fortfarande ba JAG ÄR LITE OFÖRBEREDD när jag är 30+, annars tänker jag att det är okej att vara lite lat i ett livsområde… så länge en är driftig i andra områden.

Paddla längs floden eller gå på klättergym någon av dagarna kanske…? Fantastic Beasts måste vi ju också se!

MÅNDAG – Gick längre promenad med sällskap till fiket. Förutom att strukturera upp jobb och svara på mail har det varit en lugn dag, shoppade i vintagebutikerna på vår gata och hittade ett par fina solglasögon som passar mig! Tänkt beställa skönhetsgrejer och beställa böcker pga <3 bra böcker. Kollar också på resten av Eye in The Sky på mongoliska och skriver ner fler oklara begrepp och termer. (Förra veckan exempelvis störde jag mig på att de säger Kenajja när de syftar på Kenya, eftersom det står att det uttalas Keni i mongoliska ordböcker!!!).

TISDAG, ska fortsätta titta på Spirited Away, boka tid med japanskalärare och skriva en kort introduktion på japanska. Svara ja/nej på inbjudan om bowling med japanska föreningen eller inte… Skriva på uppsatsen! Föra över gamla blogginlägg till bloggen och planera inför år 2017 – resor, jobb, lek, projekt, ge tillbaks till världen m.m.

ONSDAG – kolla ett helt avsnitt av The Brain China säsong 4 – ska ju ändå vara med i programmet nästa säsong så det vore bra om jag hade bättre koll på formatet… rita några minnesbilder för enklare kinesiska tecken och göra ögonfransförlängning (känner mig helt naken utan aslånga fransar)! Ska gå på hemligt mys på dagen och sen till middag har Chris planerat secret dinner. Älskar välförberedda hemlisar och han älskar att laga mat så det blir superbra!

TORSDAG – träffa immigrationsadvokater och andra juridiskt pålästa människor för att förstå hur min status i USA påverkas av att han som heter Trump blir president. Lägga upp en bild från Mongoliet 2016 på Facebook. Skriva mer på uppsatsen!

FREDAG – spela in ett tal på franska om mångfald och de oväntade neurologiska följderna (som typ att en blir mer empatisk) av ett vidgat perspektiv tack vare att lära sig ett “främmande” språk. Skrev det förra veckan och nu ska vi höra hur det står till med melodi, uttal och intonation. SUPERTAGGAD! Om det blir bra skickar jag in det och håller eventuellt ett tal nästa år om det! SUPERKUL! Prata med Janet om dokumentären som vi filmar nästa år. Kul!

LÖRDAG – Ta’t lugnt under dagen. På natten ska jag prata med Eliza i Peking (natt pga fjorton timmars tidsskillnad) om vår bok. Eliza skriver bra, styr upp och strukturerar abstrakta tankar och jag har väldigt mycket tankar – så det kommer iaf bli ett bra utkast på en bok! Just nu pratar vi om språkinlärning och det är såklart supersupersuperkul för mig och jag kan inte sluta prata om det och hejda mig. Men, måste prata långsammare om Eliza ska hinna föra anteckningar och prata tystare om Chris ska kunna sova…

SÖNDAG – mina roliga kursare från improvisationskomedin har nått nivå 4 utan mig (får skylla mig själv för att jag inte bor här hela tiden) och de ska uppträda på The Hideout och jag ska titta på! Är jättetaggad och de har förmodligen blivit professionellt roliga! Boka tid med Swahililärare och lära mig mer avancerad grammatik, äta veganpizza till middag och kolla på SISTA AVSNITTET AV WESTWORLD. Herregud vad jag ser fram emot det. Vi ska dricka glögg och äta marabou och verkligen njuta.

Så får vi se hur veckan faktiskt utspelar sig… ??

Vaknade och kände mig flörtig, började gå igenom memes skickade till mig som typ dessa



Läste (för) mycket Biden bro för ibland (oftast?) är det viktigare att läsa sånt än nyheterna. Mår iaf bättre av det.

Komponerade en vacker brunch och såg ett avsnitt av Better Things, vet inte vad jag tycker om det än men never judge a series by its pilot

typ så här känner sig huvudkaraktären hela tiden, både ambitiös och lat. bra igenkänningsfaktor.

Samtidigt chattade jag med fina vänner som borde chattas med oftare.

typ så här fina <3<3<3

Idag var det min tur att vara stay-at-home partner så jag fick gå på hundpromenad med Remy, the hund.

Alla vill klappa på’t alltid vilket gör att våra promenader tar aslång tid pga

  1. Amerikanskt kallprat i Austin är varmare prat och är i regel mycket mycket längre än kallprat på svenska
  2. Alla i Austin är hundintresserade, tror nästan alla som har råd (eller inte) har minst en hund som de räddat, men de vill ändå klappa på ens hund (???)
  3. Vissa tror att en vill ha the D om en låter de klappa på’t så då får jag göra anti-flörting manövers och ibland tar det tid
  4. Remy älskar människor och när han väl blir klappad så lägger han sig ner och vägrar flytta

Vill ge ut en broschyr med FAQ så jag slipper prata när jag har halsont “ja du får klappa, Remy – lång historia, nej inte min, blandras, half-rescue, föddes 2008 you do the math, ja jättegullig, visst är han, ja det är en han, ja jag är säker” *move along*

Apropå att klappa hundar

Men på gatan där vi bor finns det alltid nya mysiga (konstiga?) saker att titta på och utforska så det blir inte bara att titta på honom markera revir överallt.

  1. En jättefin antik sadel som kostar motsvarande 10k, tänker att jag köper den när jag vinner mitt första World Horseback Archery Championship (den sporten verkar asball)
  2. Ett skelettmariachiband
  3. Det har ju varit Dia de los Muertos för typ två veckor sen så allt såg ut som ur en Tim Burton film.
  4. Utsikten från vår gata
  5. Bakgården på ett av lyxhotellen som jag aldrig kikat in på förut (!)
  6. Ett lägenhetshus med tvåvåningslägenheter med högt i tak som jag tänkt att vi kanske kan flytta till när vårt hyreskontrakt går ut (om det inte blir hus, snälla låt det bli hus!!!)

Älskar att det är grönt och sol överallt, känns som att jag blir frisk snabbare då

Tog selfies i det gröna bostadsrättsområdet (tycker alltid att det är spännande pga har hört rykten om att både Elijah Wood och

Ni som inte känner mig fattar inte hur stort det här är. Oftast är det bara “Vi ska spela in TV i Kina! SÅ EXOTISKT!” “Ska vara med på svensk tv-produktion-som-inte-skall-nämnas-vid-namn FETT KUL!” “En macka i New York UTAN AVOKADO!? SPÄNNANDE!”

Men jag är jävligt otaggad just nu.

Och det känns fett skönt. Vanligtvis lever jag i något slags jobbigt/hypeat tillstånd där jag är så sjukt taggad på allt att jag inte kan sova för att jag inte kan gå och lägga mig för att jag tänker på allt jag är taggad på eller för att jag vaknar flera gånger mitt i natten och ba “ÄR DET MORGON NU? KAN VI KÖRA NU?” och så har jag bara sovit i typ en timme och ba fudge…

Det kan ju också bero på att jag återhämtar mig från dödens lunginflammation. Eller på att jag jobbat 24/7 vissa dagar även under sjukdomen.

Men det känns skönt att inte ha någon ambition. Vill inte lära mig något språk, åka någonstans, hjälpa någon (nu ljuger jag hjälpa någon vill jag ju alltid). Jag vill nästan ingenting. Skönt. Också lite konstigt.

Plans
Bra planer

Sinnesstämning just nu^ Förutom att jag saknar aptit.

Det enda jag är taggad på är hur otaggad jag är på allt annat. Känns sjukt befriande.

Long story short: I’m going to make stuff. Because I don’t know how not to. And I’m posting said stuff, starting now.

Höguppläsning på svenska med mig!

Att blogga igen efter två års paus.

Jag brukade blogga nästan varenda dag från att jag var sexton och ett halvt tills jag fyllde tjugo. Alla som var nyfikna kunde läsa nästan allt, bara några få grejer var lite sådär fint hemliga för mina närmsta. Om kärlek, om vänner, om resor och vad jag tyckte om saker. Standard blog stuff liksom.

Sen orkade jag inte, för en väldig massa anledningar. Tråkiga anledningar, såna saker som alla andra också intalar sig själva, så att de inte skapar någonsin.

Utdrag ur Big Magic av Liz Gilbert

Såna här tankar har väl alla (som inte är psykopater) haft någon gång. Jag har ibland alla ovannämnda tankar samtidigt. Tills slut går det inte och så får vi bestämma oss för att skriva, rita, lägga upp bilder m.m. oavsett.

Oavsett om ens bästa vänner som kanske är professionella fotografer, författare och konstnärer skriker

NEEEJ

Oavsett om jag har en personlig pessimistisk Lilla My i mitt huvud som konstant viskar

NEEEJ

Det viktigaste är att skapa och veta att någonstans därute ser någon det, känner igen sig eller reagerar på något annat sätt, även om det “bara” skulle vara min fina mamma.

<3 som finaste Sandra skriver häri slutändan är det här en blogg om mig. Vad jag gör, känner och tycker. Jag är inget magasin. Och till det skulle jag vilja tillägga att jag vill kunna vara sårbar och ärlig. Jag vill kunna skriva på allt från svenska till kinesiska. Visa upp teckningar jag ritat och skriva om minnestekniker jag använder. Kanske till och med en och annan bild på vad jag äter.

Här kommer en tanke som jag haft i ett år nu, som har hindrat mig från att skapa. Jag tänker nämna den nu och sen förhoppningsvis aldrig mer igen. Och den lyder:

Jag kanske inte är bra på någonting alls och det kanske kommer vara så för evigt. (På sistone har jag lagt till…) Och det är okej.

Men så får jag påminna mig själv om att jag är 22. Har inte levt tillräckligt länge för att vara speciellt bra på någonting än. Vem vet? Kanske lever jag i 88 år till och är fortfarande inte bra på någonting. Det är ändå okej, så länge jag skapar.

“Now that you don’t have to be perfect, you can be good.” – John Steinbeck

Jag är inte bra på att vara “good”, jag är inte bra på att vara “bra”. Så jag föredrar detta citat:

“I’m so tired of being good, and now all I want is to be free.”

Fri att skapa vad jag vill.

Jag vet att mitt 88-åriga jag skulle föredra att jag lägger upp, att jag är ärlig och skapar grejer oavsett folks åsikter (om jag har rätt att skapa, har folk rätt att ha åsikter).

Jag kanske är den första kvinnan i min familj på flera generationer som verkligen fått sin röst hörd, vilken fantastisk frihet är inte det liksom? Det är ju ändå ganska coolt.

Så nu skapar vi. Puss!

Grandma and I, we just create and figure things out as we go.

For those who find this TL;DR and too dense with inside jokes, I jam-packed this post with pictures. I even made an album for da public. Also for people who are better at blogging about the actual competitions go to Zoomy’s thing or AlexJMullen.com. If you’re really late to the party, everyone else went to Xmtlive.com for the LIVE results and for behind the scenes, training software and other info ExtremeMemoryTournament.com.

 

The Playlist [EXPLÍCITO]


I woke up at Fro’s in Stockholm on Wednesday morning before the flight to San Diego, with the epic part of Nobody Love in my mind.  Synesthesia was rampant and the colors were so strong and vivid I almost couldn’t find my way to the bathroom to shower. It was a good sign though and I basically found my soundtrack for the entire southern Cali trip that morning.

The People 

OK, so Lance, Livan and Briones called me out on this. I didn’t have the best opinion of the American population, but most Americans are so friendly, so warm and so casual it’s almost a joke. Lance is one of very few people who calls me out on my bs in general in a way that doesn’t make me feel bad and makes me laugh when I’m the least ready for it. Such a bro.

And as per usual the memory people are awesome and I’ve already annoyed the living fudge out of Hannes by talking about how much I like everyone. I could make a 1000-word post on almost everyone I met on why they are awesome. But I’ll post a bunch of pictures instead.

I was very afraid that Katie was going to be mean and she was afraid I was going to be mean as well but it turns out neither of us are mean! YES! I love talking to Katie for a myriad of personal reasons… some of which actually make me tear-up in a good way, but one major thing that I feel I can share is that she makes me feel less crazy. 

« I’m tired of feeling like I’m fucking crazy » – Lana Del Rey, Ride.

She has synesthesia/ideasthesia and she understands what I mean when I say I can get confused about when something is happening because “those two months are the same deep-blue colour”,  she thinks people have pretty birth dates and that their names have different feelings – so of course we made a secret sign language the first day we hung out. I could also write a million happy things about having breakfast with Katie but this trip taught me secrets are fun. Secret sign languages and all. FUN SECRETS ARE FUN!

“Sometimes when I memorize the word “happy” I think of you. Even before we met”.

I can’t even. The amount of work I’ve done to get myself this happy and then to hear Katie Kermode THE GODDESS OF WORDS say this… #figurativelydying #cuehappyleaffeeling

I didn’t get to talk to Ben as much as we’ve done at previous competitions. I mostly talked about him with all the staff at the hotel. Ben is so eccentric it’s impossible for people not to notice him. I got to talk a whole bunch with Mr. Knight (who is completely different from me neurologically) and Rudy (is that how you spell that?) and that’s always nice. I love the entire British team and listening to their distinct accents.

Anne and I played a hand-clapping game that I hope we’ll build upon further in future competitions, fitting since she’s 14 and I’m mentally 14 when it comes to hand-clapping games. Except unlike most 14 year-olds she can memorize a deck of cards in 46.3s. Bam.

Also I love taking pics of Mr. Abrina because he always looks so displeased and/or skeptical.

Ola Kåre Risa is so handsome I couldn’t stop taking pictures of him. I even took this of him posing next to a picture of himself. Anyone who thinks binary is the best discipline is a person I trust.

Christian and Annalena were so nice as usual, I didn’t get to talk to them much but they totally kicked butt in their group with Annalena going undefeated at 9-0 the first half of day 1.

The Mongolian team is so ridiculously fierce I always feel a little intimidated, but I’ve always enjoyed talking to Mr. Khandsuren. That man is prolific as fuck and told me the Mongolian team thought I was ignoring them or something.

“They are more scared of you then you are of them”.

So I got a chance to speak longer to Aka and Enji on day 2 which was fun. Mr. Tsogoo told me I didn’t look Mongolian. Dafuq does that mean? I mean, HAVE YOU EVEN SEEN MY CHEEK BONES? No, you probably didn’t because you bumped into them so hard when I walked past you they blinded you. I really adore the Mongolian team though and I want to join them for a year or so but alas sports politics says I cannot. :’(

 

Team Sweden though <3 Jessica and Jonas are always so supportive I try my best to return the favor. Marwin’s mom is ridiculously bad-ass and pretty. #sorrymarwin. We were all a little out of shape but we still managed to survive until day 2. #sosorororymomarorwowinon

 

Boris knocked me out in the morning on day 2. I was too happy. I was singing along to the songs in the surprise event of remembering a deck of cards to music changing up all the time. “Got me looking so crazy in love” mixed with imagining Hitler eating crickets on the loo. Imagery I will never get rid of. Boris really deserved his silver position this year. Boris happy, I am happy.

 

Johannes, my German teacher extraordinaire won the XMT. I have a lot to say about Johannes. Only good things I promise. But the man thinks I talk too much so I won’t say much about him. I like him.

 

At the US Open Simon Reinhard broke his own world record of 5-min names and faces and I got the new Swedish record and the second-best result of all time, memorizing 71 names. He told me I wasn’t close to my potential during dinner in LA. I’ve captured this moment.

 

Finally a fine fucking thank you to the MC and organizer Nelson for making memory sports exciting, bringing awesome people together under the sun and helping a poor student survive the summer with the prize money.

 

Also a huge thank you to Micha and Flo for organizing the first ever US Memory Open – digital is the future. Hugs and conversations with Flo (sometimes I just see myself in him, it’s strange) are always appreciated and Micha even let me borrow his awesome hoodie.

 

Thanks to <3 Beth and Brad for giving me rides, cookies and encouragement.

 

And so many thanks to the rest of the XMT/Dart peeps – Mary, Mike and the ominous “Simon Orton”… Thanks to Linda for being so nice to me and helping me find a curling iron and getting Ola to buy me tacos (he also got me 4 cans of Mountain Dew, that’s 1,33l of soda for lunch – WHO DOES THAT?).

 

 

The Pizza

 

After only having pretty shit pizza since like November, it left me in a non-pizza funk. I even thought I had celiac’s disease just because I felt so bad afterwards. At one point, dare I say it, I even thought I didn’t like pizza.

 

The pizza in China wasn’t great and when I got back to Stockholm it was more of a comfort food than something I was craving.

 

But this pizza in the U.S. was awesome. I had forgotten I love pizza. I love America!

 

P.S, Wessel and my epic friendship would’ve never blossomed if he hadn’t been wearing a t-shirt with the words PIZZA on it at the UK Open. Pizza is my saviour.

 

The Places – poverty and paradise

 

San Diego is gorgeous, but the East Village was a little shady. Same with deep in Downtown LA. Even though I’ve been in the slums of Mumbai and Kibera… holy shit this was like a whole new level of poverty. I think it felt worse because most of the people were so miserable and angry all the time. You’d be walking down the street and BAM – there’s a person sleeping in the middle of the sidewalk or BAM – person screaming about money in yo’ face. What is that?

 

Anyways except for my one experience with these weird areas when I took the bus from LA to San Diego it was beautiful EVERYWHERE. And also I think Starbucks is only hiring gorgeous redheads. I recommend Starbucks +++++.

 

There is a distinct smell that happens only in palm-tree dense areas. I like it. It reminded me of a breezy day in Mombasa with Jo. I usually don’t like Mombasa, but that one day when it was breezy. Damn. Heaven. Also, the less I need to wear the happier I am so <3 sunny places.

 

The Press

 

The XMT 2015 was very media-friendly and everyone was really nice and interesting… I almost always find journalists interesting, maybe I’m biased because I never managed to become one myself. 

Joao Medeiros from Wired talked to me which is amazing since I share his piece on dyslexia with every one of my dyslectic friends but unfortunately most don’t read it because… they have dyslexia. Conversations with him were sporadic but almost always jam-packed with interesting things that made my mind explode, but I think I managed to play it cool.

Damon had the best “atmospheric” and portrait pictures –  I couldn’t stop bothering him about sending his RAW files to me. I know, I’m a bad person. Also Jeremy was helping out even though he fractured his finger “playing basketball”. Please click for a NSFL picture of his finger.

Liana and Keegam making a piece for the Guardian were cool. I wish I would one day be as cool, calm and collected as Liana. But alas, I am me. The things I do are cool and calm and in my moments of solitude I’m collected but I am bursting at the seams with emotions almost 24/7 otherwise. I have an instacrush on her @lianaagh – “hopping from LA to Yerevan and everywhere in between”. I mean come on? HOW COOL IS THAT!?

Jeffbenzac is a dashing new boy-band slash film crew. They were cool. I’m extremely weak for people who can afford to give compliments that I think are genuine and for people who know how to handle C300’s so I’m biased here as well I suppose. Oh well. I signed away my soul to them so I have to be supportive. GO JEFFBENZAC!!! (feat. Bob). 

Also, the NBC crew were cool. Joe Fryer had the biggest smile it was distracting and I couldn’t string together sentences that made sense at times and I accidentally kept saying shit. Shit. They were all super professional though. Jody acted as my make-up assistant because I’m so bad at trying to be pretty and Steve told me he could tell I was from Sweden based on the way I expressed myself hehe… Can’t take the Swede out of the… No. I’ll stop here. 

The Portions 

THIS IS WHY AMERICA IS OBESE. It’s not the gluten, the corn-syrup etc. THE PORTIONS ARE GINORMOUS EVERYWHERE. My fridge was overflowing with left-overs when I left San Diego. No one needs to eat « a mountain of nachos drenched in cheese ». Why would anyone even order that? (I’m looking at you, Herr Konrad). I liked the size of the pizza though.

 

The Patriarchy

 

Ah yes. I started playing this game – « how many minutes does it take for this man to make a comment about the way I look? ». Then I started playing a reverse game called “Say something about his looks back and wait for his reaction”. “Women should be wearing hats” – is totally OK to say. “You look hot for 68” – said by a girl is somehow not OK.

Many guys had to make comments about their own masculinity as well. « OK. Is there another store in the vicinity that does sell tampons?». « Well I wouldn’t know. » Yes dude, I’m aware you’re a dude, but I hope you having a penis doesn’t render you completely incapable of knowing which stores sell tampons god fucking damn.

Number of times I can recall that I heard the tired phrase « sex sells »- 23.

THE STARING. I would walk into a place and people would just be staring at my legs like it was their business. I know my legs are awesome and without heels it looks like my calves will explode in your face so people stare just to take precaution but goddamn. Guys would also ask me about my hair, my height, my lashes etc. It was weird. So many American men are like metrosexual and über-machismo all at the same time. Verwirrend.

 

The personal/psychological stuff about competing

I made a little rough calibrating in my mind about how to get to day 2. It was down to the last match of images, the discipline in which I qualified in first place. I knew Enkhjin was good enough to get 9s in images though… So it was all about whether I wanted to risk not moving to day 2 for the chance of 2000 dollars. If I lost and either Marlo or Lance won their rounds I would have no chance. I made a very mature decision to go super-slow on images at around 21s and made it! 

On day 2 I decided the happy attitude is the only thing I cared about. I made more than enough money to pay for my summer flights to Paris, Tokyo, UB, Hong Kong, London and with me landing in the group of death I really didn’t think I would advance to day 2. I was just happy. As soon as I got eliminated I took a nap and continued research for my thesis. Take a look at me now, I’m an adult and I make adult decisions.

The rest of the trip was mostly euphoric. I got super-sad and started crying during a hiccup of the abstract images that left me with a raw score of 196, but I decided to look at it from the bright side and I realized after a few minutes that the bright side was blindingly bright… So it was somehow still good.

And because someone else has always said it best:

 “Some of the best days of my life, with some of the best and coolest people around, and all of this in Southern California – what else can you wish for?”  – Simon Reinhard

 And also just go Team Wessel for motivating me to no end and a HUGE thanks to Cathy for saving me from menstrual cramps and for taking my new favourite picture.

Puss :*