Igår kväll rusade jag från mikroseminariet till Carnegie på Regeringsgatan för en inspirerande kväll. Utsikten gjorde att jag tappade andan. Hela vackra Stockholm sågs från alla olika håll och bilder kan aldrig göra den vyn rättvisa. Herregud vilken kul kväll det var och att få höra fraser som “till slut gick det igenom och vi fick 100 miljoner kronor” lite lätt så där. Du vet, bara 100 miljoner liksom. Jag kände mig igen som fish out of water med mitt Burberrybälte, bubbelgumsrosa Fornarina-jeans och myströja från Ungern på det medan alla andra hade blå kavaj eller blå skjorta och kostymbyxor. Kom igen nu, tycker vi ska sluta klä oss så standard bara för att vi jobbar inom finans, ha din blåa karriärskjorta men ha gärna en illröd scarf till. Stick ut för fasiken! Tänkte genast på Gynning och Carlqvists Ego Woman (jag parafraserar “Hur känner fruarna igen sina män när de kommer hem från alla dessa affärsresor när alla har exakt samma kostym och ser likadana ut?”) Nåja.
Efter några tal och diskussioner tog vi paus och fick extremt goda lax- och kycklingsallader, vin, choklad etc. Så himmelskt underbart! När samtalen fortsatte fick vi en inblick i risk management, internships m.m. och ställde frågor. De som talade var från helt olika högskolor så någon frågade om det spelade roll vilken högskola man hade tagit sin examen och de svarade leendes “det är absolut inte så att den ena skolan premieras över den andra, vi tittar på helhetsperspektivet med betyg, prestationer och framförallt personan och jag tror snarare att skolorna sinsemellan skapar en hierarki under skoltiden som faktiskt inte finns i arbetslivet.” Som avslut fick vi ta med oss en väldigt tjusig goodiebag.
Gud. Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag umgås med människor som sysslar med positivitetsövningar och redan är självskapta miljonärer innan de fyllt tjugo och det är konferenser med dollar-miljardärer och intervjuer med entrepenörer hit och dit. Det är hemliga fester på insidan av klubbar och det är tävlingar i ekonomi där några vann 240 000 kronor var och en resa till Brasilien förra året. Det är lunchmöten med ministrar och det är cocktailfester med ambassadörer. Det är underbart att umgås med människor som faktiskt rör världen framåt.
Det enda jag kan göra är att tacka och ta emot och försöka gå på så många events och ta så många jobb som möjligt utan att tappa energin. Samt fota och blogga mer, så jag får titta tillbaka på den här delen av livet och tänka herregud “vad jag hann med mycket och vilka random stunder jag upplevt (speciellt en vecka där modellpojkar, fashion week och komiker bara hände från intet). Också för att alla frågar efter mötena, festerna, luncherna och konferenserna om jag fotade något och jag sitter där och ångrar att jag inte vågade ta för mig och fota mer.
