Ni som inte känner mig fattar inte hur stort det här är. Oftast är det bara “Vi ska spela in TV i Kina! SÅ EXOTISKT!” “Ska vara med på svensk tv-produktion-som-inte-skall-nämnas-vid-namn FETT KUL!” “En macka i New York UTAN AVOKADO!? SPÄNNANDE!”
Men jag är jävligt otaggad just nu.
Och det känns fett skönt. Vanligtvis lever jag i något slags jobbigt/hypeat tillstånd där jag är så sjukt taggad på allt att jag inte kan sova för att jag inte kan gå och lägga mig för att jag tänker på allt jag är taggad på eller för att jag vaknar flera gånger mitt i natten och ba “ÄR DET MORGON NU? KAN VI KÖRA NU?” och så har jag bara sovit i typ en timme och ba fudge…
Det kan ju också bero på att jag återhämtar mig från dödens lunginflammation. Eller på att jag jobbat 24/7 vissa dagar även under sjukdomen.
Men det känns skönt att inte ha någon ambition. Vill inte lära mig något språk, åka någonstans, hjälpa någon (nu ljuger jag hjälpa någon vill jag ju alltid). Jag vill nästan ingenting. Skönt. Också lite konstigt.
Sinnesstämning just nu^ Förutom att jag saknar aptit.
Det enda jag är taggad på är hur otaggad jag är på allt annat. Känns sjukt befriande.
