Me & Filip hung out at Rålis last night and today we’ve made music and had dinner with his brother, godmother and mother. Enjoy and goodnight my loved ones!
Jag vet. Jag vet. Jag har mer underkläder än jag har kläder… men den var för fin 😛
När jag slutar vilja ha det och bara försöker fixa det så verkar jag få det. Det kallas Brain Crack. När man är beroende av att tänka på idén/drömmen/tanken mer än man vill utföra det. Så nu har jag tänkt i ett år om att jag verkligen vill bo i Kenya och att jag verkligen vill ha råd och att jag verkligen vill ha en Canon Eos 5D Mark II och att jag verkligen vill ha en intressant människa att ha en mysig relation med.
Se där.
Kenya, kamera, kille.
Jag får sluta upp med mitt braincrack. Bara göra’t liksom. 😀
…
Puss, nu ska jag lägga mig i sängen och känna mig nöjd. Läsa lite Abarat (en bok Jojjo rekommenderade för tusen år sedan och sa att jag skulle tycka om, berättelsen är fantasy vilket jag känner att jag fortfarande har svårt för – men den beskriver alkoholism, beroende och död på ett sätt som jag tycker om just nu. Speciellt döden och hur den beskriver vädret.
Jag har blivit så ofantligt beroende av att “känna” vädret nu. Och författaren hjälper mig med att uttrycka sorgen och sambandet med vädret och nåden jag känner när det är sol.
– Varför då det här ovädret?
– Varför är du så häpen över att himlarna klagar? Visste vi inte att hela världen skulle vändas upp och ner av det som just hänt?
Är det inte till och med så här det borde vara?
Är det inte rätt att himlen är sliten i trasor och att havet kokar? Skulle vi verkligen hellre se att världen inte tog någon notis om det?
När de är i stormen och det känns som att allt kommer brista så ber dem om nåd.
– Vi saknar betydelse, vi ber om ditt bistånd inte för vår egen skull utan för själen hos en som togs ifrån oss innan hon blivit redo att lämna oss. Vi ber dig att bära oss tryggt genom denna storm.
De vältrande stormmolnen särade sig som om de tryckts åt sidorna av ofantliga händer.
~
Allt detta tog kanske tio sekunder. Så började molnen sluta sig igen och skära av månskenet. Lika plötsligt som välsignelsen inletts nådde den sitt slut. Sjön föreföll dubbelt så mörk när ljuset försvunnit och vinden än mer bitande än förut. Men, den välsignelse farkosten givits hade gjort den…… starkare 🙂 🙂
Det enda som betyder något.
Allt det här spelar ingen roll längre. Försäkringar, f-skattesedlar, blodgruppsbestämning och ett evigt tjat från alla håll om dokument som måste ordnas.
Jag vill bara mysa i en stor och fluffig säng.
Måste ändå tvärs över stan för att ordna med alla dokument idag.
Men. Efter det går jag och lägger mig igen, väntar på att det ska sluta regna. Ritar nakna kvinnor. Lyssnar på Vedder. Läser Abarat. Äter kärleksmums och dricker varm choklad i min nya myströja. Hämtar datorn och skrattar åt folk på reddit.
Vad kan vi göra när något så kärt dör? Hitta kärlek hos de vi har kvar, det är det enda sättet att sluta känna sig förkrossad.
Han ligger i min trädgård. De två visaste och lugnaste varelserna jag kände till har dött 🙁 en vecka efter varandra. Min bästa vän ligger död i min trädgård. Jag vet inte vad jag ska göra. Mamma svarar inte och hon är den enda som förstår hur tungt det här är för mig. Udde ligger död i min trädgård. Jag kan inte titta på honom men jag måste begrava honom eller något men hans kropp är så liten jag vet inte 🙁 . Han är död, min bästa vän ligger i gräset och det regnar på honom 🙁
Onsdag: Mamma tar kvällsflyget till Peking. Idag gick gammelfarfar bort och för någon vecka sen gick även gammelmoster bort. Så, familjen samlas. Jag kan inte åka med eftersom jag har mycket att ordna här. När hon kommer tillbaks kommer jag redan ha åkt. :/ Så idag blir sista dagen med mamma tills tidigast sent i oktober.
Världen är… konstig. Abrupt. Som när man går ner upp för trapporna med full säkerhet om när man ska sluta kliva, tills man kommer högst upp och tar ett steg mer än vad som behövs – och det känns som om man ramlar för en kort (väldigt läskig) stund.
De sista veckorna här kommer spenderas med omtanke. Både för det praktiska och för att bibehålla min nyfunna (förvånansvärt bestående) glädje och… inre frid. Vaccineringar, försäkringar, dokument, kreditkort, inackorderingsbidrag, teknisk utrustning och övrig packning måste ordnas. Samtidigt måste jag avsluta två pågående webbdesignprojekt i förtid och ordna med fakturor.
Min gammelfarfar spenderade varenda dag som han ville. Förutom när han var tvungen att vara med i andra världskriget förstås. Buddhistiska munkar och världskrig går inte ihop.
Jag vill spendera mina dagar med god mat, musik och kära vänner.
Självklart har jag också en introvert stråk att spela, när jag bara vill ligga hemma framför brasan med någons memoarer och ett glas juice. Ligga på gräsmattan, lyssna på Daft Punk, kolla på molnen medan mina kaniner hoppar runtomkring mig och välter min skål med nyplockade hallon.
När jag vill vara ensam är det bara att acceptera och respektera.
Puss.
ང་ཁྱེད་རང་ལ་དགའ་པོ་ཡོད་
(Cinematic Orchestra Cover)
There is a house built out of stars
Wooden floors, walls and window sills
Tables and chairs worn by all of the dust
This – is a place where I don’t feel alone.
This – is a place where I feel…
at home.
Jag vaknade väldigt distant. Snabbt kom allt tillbaks: mitt namn, min längd, mina mål, min umgängeskrets, vart jag var, vad jag tycker jag kan osv.
Det känns… allt känns väldigt främmande idag.
Jag är inte rädd eller så. Jag har bara en väldigt… konstig känsla av att det här inte är jag. Såklart det är jag, men det… jag ser det med någon annans ögon känns det som. Ingenting känns lika seriöst som när jag var jag. (I’m not making any sense, am I?) Jag återupptäcker allting på nytt. Som om jag varit borta i flera år och börjar först nu komma ihåg.
“Your Song”. Lite casual singing så där va. 😉 Förutom att jag är sjuk. 🙁 Det är Ewan McGregorversionen och inte gamla Elton Johns original, för det orkar kan jag inte sjunga. 🙂 Det var väldigt fin akustik därinne så jag passade på 😀