Onsdag: Mamma tar kvällsflyget till Peking. Idag gick gammelfarfar bort och för någon vecka sen gick även gammelmoster bort. Så, familjen samlas. Jag kan inte åka med eftersom jag har mycket att ordna här. När hon kommer tillbaks kommer jag redan ha åkt. :/ Så idag blir sista dagen med mamma tills tidigast sent i oktober.

Världen är… konstig. Abrupt. Som när man går ner upp för trapporna med full säkerhet om när man ska sluta kliva, tills man kommer högst upp och tar ett steg mer än vad som behövs – och det känns som om man ramlar för en kort (väldigt läskig) stund.

De sista veckorna här kommer spenderas med omtanke. Både för det praktiska och för att bibehålla min nyfunna (förvånansvärt bestående) glädje och… inre frid. Vaccineringar, försäkringar, dokument, kreditkort, inackorderingsbidrag, teknisk utrustning och övrig packning måste ordnas. Samtidigt måste jag avsluta två pågående webbdesignprojekt i förtid och ordna med fakturor.

Min gammelfarfar spenderade varenda dag som han ville. Förutom när han var tvungen att vara med i andra världskriget förstås. Buddhistiska munkar och världskrig går inte ihop.

Jag vill spendera mina dagar med god mat, musik och kära vänner.

Självklart har jag också en introvert stråk att spela, när jag bara vill ligga hemma framför brasan med någons memoarer och ett glas juice. Ligga på gräsmattan, lyssna på Daft Punk, kolla på molnen medan mina kaniner hoppar runtomkring mig och välter min skål med nyplockade hallon.

När jag vill vara ensam är det bara att acceptera och respektera.

Puss.

ང་ཁྱེད་རང་ལ་དགའ་པོ་ཡོད་