Memory, TV

Thoughts on TV, millions of viewers and tits

Läs originaltexten på svenska genom att klicka här!

It’s 3 am in Austin and I can’t sleep.

Despite the fact that I was on literally the world’s most viewed talent show a few weeks ago and have been pretty chill about it (The Brain China has 400-500 million viewers per season), I am a little nervous about my participation in Sweden’s Got Talent 2017 airing tonight. There’s more hype in my head because I’ve watched it since I was thirteen. A DECADE LATER, here I am. The hype is real.

During the shoot I had a lovely combo of menstrual cramps and a high-grade fever (which broke out into pneumonia, I found that out a week later when I had to cut the trip to Beijing short, seeing as I was half dead and all). Tried to cheer myself up by watching How to get away with murder in French but felt down about running out of French-dubbed episodes. All the male actors sound better (read: more attirant) in French.

In some weird act of torture my friends have been sending me the audition tapes of other people on the show with captions like “OMFG THEY’RE SO GOOD YANJAA CHECK IT OUT”. So that helps, thanks friends. All other acts dd amazing stuff that touches people’s hearts and it’s impossible for me to be perceived as being as nice as them, because I’m not. I’m not a “good / kind / innocent” immigrant or on any spectrum of the normative. I’m pretty vulgar, not PC and find it difficult to be serious and not cross the line of ethics/jokes. I’m a so-called “oskön” girl as “sköna” dudes would say in Swedish. That may well be but at least my dog ​​likes me. I think.

Hope they cut out the parts when I was slightly unpredictable and I hope my nipples don’t show too much. I usually don’t wear bras because I don’t like boob-prison and also because we should #freethenipple, but I’m kind of tired of the amount of angry messages and/or dick pics in my inboxes.

On the topic of being a bad immigrant with stubbornly visible femininity, I ordered The Good Immigrant by Reni Eddo-Lodge among others (I met her irl in Switzerland!) and Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions by Chimamanda Ngozi Adichie (I have not met her… yet). So I got that to look forward to, which is nice. After doing the morning news show on Sunday I’ve got the rest of the day to hopefully devour those epic books. Yay!

Memory, TV

Tankar kring Talang, TV, tittarsiffror och tuttar

For English, click this text

Klockan är tre, mitt i natten i Austin och jag kan inte sova.

Trots att jag var med i bokstavligen världens mest populära talangprogram för några veckor sen och varit ganska chill om det hela (The Brain i Kina, har mellan 400-500 miljoner tittare per säsong) är jag lite nervös inför att min medverkan i svenska Talang 2017 sänds ikväll.  Det blir mer hype i kroppen när det är något jag sett sen jag var tretton. Ett decennium har gått sen dess liksom.

Jag minns att jag hade en härlig kombo av mensvärk och feber (som visade sig ha varit början på en lunginflammation, fick jag reda på när jag åkte hem tidigt från Peking halvdöd). Försökte piggna till genom att kolla på How to get away with murder på franska och ängslades över att de franskdubbade avsnitten var nära på att ta slut och jag behövde se nästa säsong på engelska. Typ alla manliga roller låter bättre (!) på franska.

I någon form av tortyr under våren har mina kära vänner länkat andra auditions från Talang 2017 och ba “ASSO GUD HEN ÄR SÅÅÅÅ BRAAA YANJAA KOLLA NUU”. Joråsåattee det hjälper ju. Alla andra talanger gör saker som når folks hjärtan och det är inte möjligt att jag framställs som lika underbar som dem, för jag är ju inte det. Jag är liksom ingen “god och snäll” invandrare eller nära något spektrum av normativ och lättsmält. Jag är vulgär, inte PK och har svårt för att vara seriös, sitta/stå still och inte driva med folk hela tiden. Jag är ju en s.k. “oskön” tjej enligt alla “sköna snubbar”… Jaja, det får väl va. Min hund tycker om mig iaf. Tror jag.

Hoppas att de klipper bort delar där jag är random och hoppas att mina trasiga skor och bröstvårtor inte syns för mycket. Somliga tycker att det är trendigt med trasiga skor, kanske. Jag har ingen behå på mig för att jag inte pallar behå och för att vi borde #freethenipple, men orkar inte få arga meddelanden / dick pics längre.

Apropå att vara en dålig invandrare med envisa bröst beställde jag The Good Immigrant av Reni Eddo-Lodge med flera (träffade henne i Schweiz förra året woop woop!) och Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions av Chimamanda Ngozi Adichie (som jag inte träffat än…). Så på söndag, efter Nyhetsmorgon har jag hela dagen åt att ba mååååå och läsa. Yay!

the AR-baby
vardagsglädje, WEEKLY PLANS

WEEK 51

Last week I started getting more curious about VR and went to try it out in Austin. AWESOME!!!

I also uploaded a new clip about all the kinds of Swedish food that I miss

For the weekend I flew to Baltimore for the first time, to attend a very fancypants wedding.

The children that the bride teaches had some good marriage advice…

Met some awesome people there, danced a little and then flew to Tennesse! I’m going to be spending Christmas, my birthday and New Years here. I’ve mostly been hanging out with my siblings, but also working on some projects and entering competitions (non-memory related 🙂 ). Maybe I’m going to learn how to code? We’ll see 😉

 

violet hair color
vardagsglädje, WEEKLY PLANS

WEEK 50

Alltså till och med förra veckans planer var för mycket, så denna vecka ska jag planera så sjukt lite som möjligt.

Generellt fila mer på uppsatsen✏️

Måndag
– pussas och kramas jättemycket
Tisdag – gymnastik hemma
Onsdag – lägga upp ett klipp på YouTube!
Torsdag – Packa lilla väskan
Fredag – ✈️flyga till Baltimore
Lördag – bjuden på bröllop?
Söndag – ✈️flyga till Tennessee och pussas och kramas med familjen!

Har varit vegetarian på gränsen till vegan nästan hela förra veckan, det känns boss.

La upp ett inlägg om en av mina favoritböcker någonsin, som fick mig att hoppa in i minnesvärlden!

Festade, spelade pingis och dansade under månljuset vid floden. Sen drog vi till ett ställe som hade kanin- och kängurukött på menyn och jag mådde illa och ville matstrejka.

Gick på konstutställning?och julmarknad som hade massa gulliga grejer! Köpte några fina småsaker som jag kan visa sen 🙂

Det största som hände i veckan var att skapa debatt genom mitt YouTubeklipp som blev mer omdiskuterat på Facebook 😉

Oväntat jobb hände på lördagkväll och kunde inte prata med Eliza om vår bok 🙁

Samlade bilder på min nya Pinterestboard med saker som jag är nyfiken på i världen som jag inte testat fullt ut. Jag har ju ett eller två större livsmål kvar, men det är svårt att nå dit om jag inte vet vilka de närmsta stegen är… Vill vara mer aktiv (hellre än reaktiv) i hur jag lever. Konkreta bilder hjälper oftast fokuset 😉 ❤️

När jag samlade bilder var det förvånansvärt mycket sporter och fysiska aktiviteter⛸⛵, så i lördags satte jag igång på morgonen med träning i en timme och jag mådde så himla bra hela dagen. Vaknade dock imorse med sjuk träningsvärk och har rört mig som en zombie hela dagen.

Var rädda att vi skulle störa vår advokat så vi ringde inte i förväg och bokade tid idag, slutade på något sätt med att vi avlöste ett alarm så vi störde henne ändå…

Försökte färga utväxten lila men så blev hela håret violett istället och det ser superfint ut ändå 😀 ❤️ ?

Sammanfattningsvis en vecka med mycket jobb och många saker som gick snett men som var väldigt mysig ändå 🙂 Hoppas vi alla får en fin vecka, puss! ??

Is Awesome
Books

Moonwalking With Einstein review by a Memory Champion

Well-written and funny introduction to the world of memory and competing in it. This book is what started a lot of younger people competing (including me). For an in-depth review, read my buddy Billy Gates’ post about it.

“Anyone could do it really” – Ben Pridmore is right.

“normal is not necessarily natural”

Remember to say this, especially when someone is justifying some shitty behavior.

If you spent that much time, you’d do very well. If you wanted to enter the world championship, you’d need to spend three to four hours a day for the final six months leading up to the championship. It gets heavy.”

Some people do put in that effort, others not, depends on your skill, style, goals and life outside of competition.

In a sense, the elaborate system of externalized memory we’ve created is a way of fending off mortality. It allows ideas to be efficiently passed across time and space, and for one idea to build on another to a degree not possible when a thought has to be passed from brain to brain in order to be sustained.

Well that’s very meta.

«  It occurred to me that this was a kind of manufactured synesthesia. »

Best way of putting it.

The secret to success in the names-and-faces event—and to remembering people’s names in the real world—is simply to turn Bakers into bakers—or Foers into fours. Or Reagans into ray guns. It’s a simple trick, but highly effective.

Hmm. No. For some people perhaps but for Katie Kermode, Jan-Hendrik Büscher and I – all three of us very naturally good at names & faces – don’t use this technique so much. Sometimes it works, other times it can be catastrophic and time-consuming. It seems our memorizing style is much harder to describe in words, but that we all have a sense of “just memorizing it”. This next quote might have something to do with it.

Experts see the world differently. They notice things that nonexperts don’t see. They home in on the information that matters most, and have an almost automatic sense of what to do with it. And most important, experts process the enormous amounts of information flowing through their senses in more sophisticated ways. They can overcome one of the brain’s most fundamental constraints: the magical number seven. Continue Reading