Is Awesome
Books

Moonwalking With Einstein – review, comments & ideas

Well-written and funny introduction to the world of memory and competing in it. This book is what started a lot of younger people competing (including me). For an in-depth review, read my buddy Billy Gates’ post about it.

“Anyone could do it really” – Ben Pridmore is right.

“normal is not necessarily natural”

Remember to say this, especially when someone is justifying some shitty behavior.

If you spent that much time, you’d do very well. If you wanted to enter the world championship, you’d need to spend three to four hours a day for the final six months leading up to the championship. It gets heavy.”

Some people do put in that effort, others not, depends on your skill, style, goals and life outside of competition.

In a sense, the elaborate system of externalized memory we’ve created is a way of fending off mortality. It allows ideas to be efficiently passed across time and space, and for one idea to build on another to a degree not possible when a thought has to be passed from brain to brain in order to be sustained.

Well that’s very meta.

«  It occurred to me that this was a kind of manufactured synesthesia. »

Best way of putting it.

The secret to success in the names-and-faces event—and to remembering people’s names in the real world—is simply to turn Bakers into bakers—or Foers into fours. Or Reagans into ray guns. It’s a simple trick, but highly effective.

Hmm. No. For some people perhaps but for Katie Kermode, Jan-Hendrik Büscher and I – all three of us very naturally good at names & faces – don’t use this technique so much. Sometimes it works, other times it can be catastrophic and time-consuming. It seems our memorizing style is much harder to describe in words, but that we all have a sense of “just memorizing it”. This next quote might have something to do with it.

Experts see the world differently. They notice things that nonexperts don’t see. They home in on the information that matters most, and have an almost automatic sense of what to do with it. And most important, experts process the enormous amounts of information flowing through their senses in more sophisticated ways. They can overcome one of the brain’s most fundamental constraints: the magical number seven. Continue Reading

My pink hair
WEEKLY PLANS

WEEK 49

Förra veckan blev det för mycket. Jag hade hanterat det om jag inte hade fått mens samtidigt som det blev grått och dystert i Austin och jag fick vad som kändes som tusen nya saker på min “måste”-lista, men det kommer gå, det gör det alltid! Varm choklad med marshmallows hjälper 😀

Så denna vecka ska jag ta det lugnare. Jag vill läsa ut “Why We Do What We Do” (för att jag älskar den men också så att jag kan köpa en ny bok), skriva på uppsatsen och skicka in till handledaren, ringa revisorn, minnesträna, svara meddelanden på sociala medier och mail. Allt annat får vara en bonus!

Måndag – få en miljard vaccinationer i armarna – klart!, lägga upp #jagärlucia – klart!, lägga upp veckoplaner på bloggen – klart!
Tisdag – Färga mer lavender nära utväxten
Onsdag – lägga upp ett klipp på YööTööb
Torsdag – Maila Faviana Vangelius (SVRVIVE Studios)
och Josefin Michanek (psykolog hos Rädda Barnen)
Fredag – Träffa advokat
Lördag – Vara ute i naturen med hunden oavsett väder
Söndag – städa hemma och ta ett bubbelbad

Förra veckan la jag upp en tacksamhetslista med första delen av veckan och hela november. Pratade med Eliza och Johanna om vardagsrasismen och vardagssexismen och hur vi ska hantera det. Systerskapet är så fint starkt och modigt empatiskt. På fredagen ringde Janet som driver produktionsbolaget Sierra Tango och berättade om vilka platser på jorden vi ska filma 2017 och att en stor del av filmens budget läggs på att filma mig eftersom att en av de största investerarna såg att jag skulle vara med 🙂

 Chris överraskade mig med ett besök till skridskohall på taket till Whole Foods. Först trodde jag att överraskningen var att vi skulle till Whole Foods och shoppa 100% ekologiskt (vilket vi ändå gör så jag förstod inte överraskningen) men sen åkte vi upp till taket och där fanns en liten skridskorink…! Jag var så lycklig. Jag kunde inte sluta le. De spelade musik från 70-talet och juliga låtar och när Let It Go börjar spelas tar alla tjejer i olika åldrar varandra i hand och sjunger ashögt “LET IT GOOOO CAN’T HOLD ME BACK ANYMORE! Systerskapet är äkta <3<3<3

Sen gick vi och kollade på böcker och jag ville ha typ varenda bok, men måste läsa ut böckerna jag har innan jag får köpa fler böcker. Jag köper nästan ingenting, till och med saker jag behöver kan jag undvika att handla för att jag inte känner för det (typ som att jag inte hade en mobil i över ett år ett tag…). Men med böcker blir jag nästan en hoarder om jag inte har regler…

No one belongs here more than you <3 världens bästa mening?

Under helgen fixades fransar och håret blev mer chockrosa! Jag cyklade i regnet (superhärligt!) till teatern för att se improvisationskomedi och nu har Crickets blivit min andra favvogrupp efter The Escorts, på cykelturen hem fick jag idéer för vad jag tror kommer vara en del av resten av mitt liv… Hoppas!

La joie de vivre
monthly

Tack-och-glad-lista november

Den första kom jag hem till mamma, lillebror och moster i Stockholm. Tog ett tidigare flyg hem från Kina och fick veta att jag har lunginflammation, allt kändes dock redan bättre tack vare att jag fick spendera lite tid med dem ❤️ 💛 💙

Sen följde några dagar av att vila i sängen, käka penicillin, mandariner, dricka te och streckkolla Jessica Jones och Luke Cage på Netflix. Så himla bra serier att ha när en är sängliggandes.

me neither

Den sjätte fann jag någon slags tillfällig magisk styrka från vänner och familj och lyckades ta mig igenom snön ända vägen till universitetet för att skriva dugga (fick nio rätt av tio på den, tack vare minnestekniker!) och min moster gav mig finchoklad som grattis för att jag hade orkat. Mamma hjälpte mig packa inför resan till Austin, höll om mig och sa att allting skulle ordna sig.

Den sjunde efter trettiofemtimmars resande från Stockholm till Oslo till New York kom jag äntligen hem och började gråta av lycka och Remy kunde inte sluta vifta på svansen.

Sen följde några dagar av att jag blev omhändertagen, fortsatte gå ner i vikt pga ingen mat och sen tre heldagar av att filma inför tv-program i Kina. Sov hela tiden i bilen och mellan tagningarna, var ändå så extremt tacksam för möjligheten och produktionsteamet som hade flugit lika länge som mig hit, att jag verkligen gav så mycket jag kunde trots att kroppen mest ville vila och inte rida hästar/skateboards och se “smart” och “cool” ut i femtonhundra vinklar.

Den sjuttonde lagade jag mat och städade hemma (och bloggade!), tyckte det var fint för att jag tycker om att göra saker för andra hellre än att säga fina saker eller ge gåvor.

Den tjugoförsta pratade jag och Chris väldigt länge och djupgående om barnens rättigheter under en middag och det kändes tryggt att veta att vi båda kommer göra något åt saken och inte bara prata, när vi pratar om förändring och möjliga lösningar till strukturella problem.

Den tjugoandra spelade vi in jazzversioner av några låtar och jag kollade på Spirited Away, två känslor som gör att själen känns evig.

Den tjugotredje var vi på IKEA och handlade svensk mat (!) och en jättestor vit-svart-skrivtavla. När vi kom hem började jag illustrera digitala porträtt OCH hittade en kinesisk vloggare (Papi Jiang) som jag älskar! Lagom fantastisk dag.

Den tjugofjärde firade vi Friendsgiving hos kompisar och kollade på Youtubeklipp alldeles för länge, kändes mest skönt för att jag kunde erkänna för mig själv att jag fann väldigt lite njutning i det och att jag kände mig väldigt kluven till hela helgdagen och att äta kött i allmänhet.

Den tjugofemte kollade vi på improvisationskomedi på kvällen där min gamla lärare uppträdde och hennes grupp The Escorts var helt klart bäst, som alltid, mycket tack vare att hon är så himla himla bra.

Den tjugosjätte pratade jag och Eliza i flera timmar på telefon om språkinlärning och det var fint.

Den tjugosjunde tog jag ett dopp i poolen, åkte cykel en bit uppför gatan tills jag hittade en cykelaffär och köpte en fin hjälm (trafiksäkerhet är så viktigt för mig att jag sätter på mig säkerhetsbälte på fyran när det finns ett). Cyklade hela vägen till ett mysigt fik och jobbade flitigt till fem.

Den tjugoåttonde hade Chris och jag slut på jobbkrutet, så vi tog en långpromenad med hunden tills vi kom fram till att vi bara behövde strukturera lite bättre.

Den tjugonionde skrev vi upp ett stort mål och ett obskyrt litet mål var och det känns som att det kan vara början på något fint…

Den trettionde november hade vi världens mysigaste dag med hemligt planerat mys, hemlig middag och så såg vi Fantastic Beasts och jag grät för alla världens magiska grejer hela dagen för att jag kände mig så glad att det kändes dumt. Sammanfattningsvis, världens finaste november trots allt det svåra 💙💙💙

Moonmilk is delicious
WEEKLY PLANS

WEEK 48

I allmänhet måste jag skriva mycket mycket mer på min uppsats i konsthistoria… nästa vecka är det halvtidsinlämning och som uppsatsen ser ut nu är den närmare en femtedelstidsinlämning? Panik. Skjuter inte upp saker till sista sekund längre i det mesta och är sjukt förberedd, men med studierna gör jag fortfarande det. Varför??? Sen vill ju jag ha en masters, ph.D. och vara forskare foh real och det blir väl lite väl stressigt om jag kommer till labbet och fortfarande ba JAG ÄR LITE OFÖRBEREDD när jag är 30+, annars tänker jag att det är okej att vara lite lat i ett livsområde… så länge en är driftig i andra områden.

Paddla längs floden eller gå på klättergym någon av dagarna kanske…? Fantastic Beasts måste vi ju också se!

MÅNDAG – Gick längre promenad med sällskap till fiket. Förutom att strukturera upp jobb och svara på mail har det varit en lugn dag, shoppade i vintagebutikerna på vår gata och hittade ett par fina solglasögon som passar mig! Tänkt beställa skönhetsgrejer och beställa böcker pga <3 bra böcker. Kollar också på resten av Eye in The Sky på mongoliska och skriver ner fler oklara begrepp och termer. (Förra veckan exempelvis störde jag mig på att de säger Kenajja när de syftar på Kenya, eftersom det står att det uttalas Keni i mongoliska ordböcker!!!).

TISDAG, ska fortsätta titta på Spirited Away, boka tid med japanskalärare och skriva en kort introduktion på japanska. Svara ja/nej på inbjudan om bowling med japanska föreningen eller inte… Skriva på uppsatsen! Föra över gamla blogginlägg till bloggen och planera inför år 2017 – resor, jobb, lek, projekt, ge tillbaks till världen m.m.

ONSDAG – kolla ett helt avsnitt av The Brain China säsong 4 – ska ju ändå vara med i programmet nästa säsong så det vore bra om jag hade bättre koll på formatet… rita några minnesbilder för enklare kinesiska tecken och göra ögonfransförlängning (känner mig helt naken utan aslånga fransar)! Ska gå på hemligt mys på dagen och sen till middag har Chris planerat secret dinner. Älskar välförberedda hemlisar och han älskar att laga mat så det blir superbra!

TORSDAG – träffa immigrationsadvokater och andra juridiskt pålästa människor för att förstå hur min status i USA påverkas av att han som heter Trump blir president. Lägga upp en bild från Mongoliet 2016 på Facebook. Skriva mer på uppsatsen!

FREDAG – spela in ett tal på franska om mångfald och de oväntade neurologiska följderna (som typ att en blir mer empatisk) av ett vidgat perspektiv tack vare att lära sig ett “främmande” språk. Skrev det förra veckan och nu ska vi höra hur det står till med melodi, uttal och intonation. SUPERTAGGAD! Om det blir bra skickar jag in det och håller eventuellt ett tal nästa år om det! SUPERKUL! Prata med Janet om dokumentären som vi filmar nästa år. Kul!

LÖRDAG – Ta’t lugnt under dagen. På natten ska jag prata med Eliza i Peking (natt pga fjorton timmars tidsskillnad) om vår bok. Eliza skriver bra, styr upp och strukturerar abstrakta tankar och jag har väldigt mycket tankar – så det kommer iaf bli ett bra utkast på en bok! Just nu pratar vi om språkinlärning och det är såklart supersupersuperkul för mig och jag kan inte sluta prata om det och hejda mig. Men, måste prata långsammare om Eliza ska hinna föra anteckningar och prata tystare om Chris ska kunna sova…

SÖNDAG – mina roliga kursare från improvisationskomedin har nått nivå 4 utan mig (får skylla mig själv för att jag inte bor här hela tiden) och de ska uppträda på The Hideout och jag ska titta på! Är jättetaggad och de har förmodligen blivit professionellt roliga! Boka tid med Swahililärare och lära mig mer avancerad grammatik, äta veganpizza till middag och kolla på SISTA AVSNITTET AV WESTWORLD. Herregud vad jag ser fram emot det. Vi ska dricka glögg och äta marabou och verkligen njuta.

Så får vi se hur veckan faktiskt utspelar sig… 😉😘

vardagsglädje

en onsdag i austin

Vaknade och kände mig flörtig, började gå igenom memes skickade till mig som typ dessa



Läste (för) mycket Biden bro för ibland (oftast?) är det viktigare att läsa sånt än nyheterna. Mår iaf bättre av det.

Komponerade en vacker brunch och såg ett avsnitt av Better Things, vet inte vad jag tycker om det än men never judge a series by its pilot

typ så här känner sig huvudkaraktären hela tiden, både ambitiös och lat. bra igenkänningsfaktor.

Samtidigt chattade jag med fina vänner som borde chattas med oftare.

typ så här fina <3<3<3

Idag var det min tur att vara stay-at-home partner så jag fick gå på hundpromenad med Remy, the hund.

Alla vill klappa på’t alltid vilket gör att våra promenader tar aslång tid pga

  1. Amerikanskt kallprat i Austin är varmare prat och är i regel mycket mycket längre än kallprat på svenska
  2. Alla i Austin är hundintresserade, tror nästan alla som har råd (eller inte) har minst en hund som de räddat, men de vill ändå klappa på ens hund (???)
  3. Vissa tror att en vill ha the D om en låter de klappa på’t så då får jag göra anti-flörting manövers och ibland tar det tid
  4. Remy älskar människor och när han väl blir klappad så lägger han sig ner och vägrar flytta

Vill ge ut en broschyr med FAQ så jag slipper prata när jag har halsont “ja du får klappa, Remy – lång historia, nej inte min, blandras, half-rescue, föddes 2008 you do the math, ja jättegullig, visst är han, ja det är en han, ja jag är säker” *move along*

Apropå att klappa hundar

Men på gatan där vi bor finns det alltid nya mysiga (konstiga?) saker att titta på och utforska så det blir inte bara att titta på honom markera revir överallt.

  1. En jättefin antik sadel som kostar motsvarande 10k, tänker att jag köper den när jag vinner mitt första World Horseback Archery Championship (den sporten verkar asball)
  2. Ett skelettmariachiband
  3. Det har ju varit Dia de los Muertos för typ två veckor sen så allt såg ut som ur en Tim Burton film.
  4. Utsikten från vår gata
  5. Bakgården på ett av lyxhotellen som jag aldrig kikat in på förut (!)
  6. Ett lägenhetshus med tvåvåningslägenheter med högt i tak som jag tänkt att vi kanske kan flytta till när vårt hyreskontrakt går ut (om det inte blir hus, snälla låt det bli hus!!!)

Älskar att det är grönt och sol överallt, känns som att jag blir frisk snabbare då

Tog selfies i det gröna bostadsrättsområdet (tycker alltid att det är spännande pga har hört rykten om att både Elijah Wood och Continue Reading